Kroppens resa

Ibland blir man blind av förändringen, tycker att det inte händer någonting. Jag bestämde mig att ta tag i min kropp, även om jag alltid har trivts med mig själv så kände jag mig inte hemma i den kroppen jag levde i. Det var dags att göra någonting åt det, det är ju trots allt bara jag som kan göra förändringen! När jag mådde som sämst så blev träningen min räddning, det var på gymmet som jag kunde få ur mig en massa känslor som fanns i min kropp. Ilskan, besvikelsen, rädslan och frustrationen! När jag väl kom igång och fick in rutin på det så blev jag fast. Idag mår jag inte alls bra om det dröjer för många dagar utan att jag tränar, det ger mig så mycket energi och framförallt gör det mig så otroligt mycket piggare! Men sen när det kommer till det där med resultat, stundtals så känns det som att man står och trampar på samma ställe. Det känns inte som att man blir starkare och det känns inte som att kroppen förändras. Plockade fram min dator och kollade på bilder som jag tog en dag när jag kände att det var dags för en förändring och när jag tittat på bilderna så kände jag att det har visst hänt ett och annat. Och när jag kunnat öka på vikterna på gymmet en hel del så kom jag fram till att lite starkare måste jag allt ha blivit! Innan var jag glad om jag kunde göra en dips, när jag idag gjorde 8*3 så blev jag stolt över mig själv! 

Jag har diskuterat lite med en vän angående det där med att dokumentera alla resultat och framförallt den där förbaskade vågen! Nu väger jag mig ganska ofta och har väl egentligen inga problem med det! Men när vågen står kvar på samma kilo så blir man lätt frustrerad, om man sedan testar sina kläder och märker att de börjar bli förstora så inser man att siffrorna har ju absolut ingen betydelse överhuvudtaget. 

Jag är glad att jag tog mig själv i kragen och är allt lite stolt att jag lyckats förvandla min kropp!

Kanske ser ni inte så stor skillnad men det viktigaste är att jag känner den :)