Glädje och sorg

Sist jag skrev här inne så var det mycket underbara saker som hänt i livet, och vi väntade med spänning på vad det var för någon liten filur som gömde sig där inne i magen. Den 27 augusti så kom våran fantastiska dotter till världen, det var kärlek vid första ögonkastet. Att en sådan liten människa kan ge så otroligt mycket kärlek, älskade Wilma 💞
Det blev en stor omställning med en liten bebis här hemma, de första dagarna som hon mest, nästan dygnet runt. Sedan ändrandes det till att lillan skrek mycket och hade svårt att komma till ro att sova. Efter att ha testat en massa droppar och grejer för vi trodde det var magen som spökade så visade det sig att hon inte fick i sig tillräckligt mycket mat från morsan. Nu har vi äntligen hittat en ersättning som funkar bra för hennes mage, så i kombination med lite mat från morsan så har vi en helt annan bebis här hemma😊
Tyvärr har det visat sig att Wilma har något fel på sin hörsel så i måndags var vi uppe på ryhov för att gjuta formar till hennes öron så snart ska hon få hörapparat på båda öronen, älskade lilla plutten. Men vi är otroligt tacksamma att vi har en frisk dotter även om hörselproblemen kommer göra livet lite omständigare för henne. Tekniken är ju fantastisk nu förtiden så hon kommer få så otroligt mycket hjälp och det känns lugnande för mammahjärtat ❤️


Från att ha varit otroligt lyckliga för vad livet har gett oss så har denna veckan varit en sorg för vad som tagits ifrån oss. I tisdags kom ett chockbesked som vände upp och ner på hela vår värld. Min farfar hade ryckts ifrån oss alldeles för tidigt, och helt utan förvarning.

Min farfar blev 76 år gammal, för en del kanske det låter väldigt gammalt men min farfar var nog den piggaste 76åringen jag känt tror jag. Det finns så mycket tankar och känslor men samtidigt så är det alldeles tomt i hjärtat. Jag har alltid varit så lycklig för att jag har haft en sådan pigg farfar som vi alla i familjen har sett upp till. Stötte man inte på honom på gymmet eller var ute på golfbana med honom så var han troligtvis och hjälpte någon att klippa äppelträden eller var utomlands på solsemester eller fiskeresa. Alla de där sakerna tror jag nästan han lyckades göra under den sista månaden i livet. Att han helt plötsligt bara är borta ifrån oss känns inte som det är sant. Han skulle ju köpa nya golfklubbor, vi skulle resa till Hawaii när han fyllde 80, ja vi hade mycket kvar som vi ville göra tillsammans med honom innan vi var redo att släppa honom ifrån oss. Men det är saker som inte går att styra över och han har lämnat en stor sorg och saknad efter sig. I min släkt är vi som en familj, vi försöker ses så ofta vi kan och är väldigt betydelsefulla för varandra. Det är ju farfar som varit den sammankallande länken, det är han som vi varje år firat jul, påsk och våran årliga kräftskiva hos. De där högtiderna på året som är heliga i vår familj, som vi alltid firar tillsammans. Det är tur att vi har varandra ❤️

Min farfar har varit en otroligt betydelsefull person i mitt liv, en man som jag sett upp till och respekterat men framförallt imponerats av. Han har åstadkommit mycket i sitt liv och den största trösten i att han är borta är att han under den senaste tiden verkligen levt livet. Det är en klen tröst men det är i alla fall en tröst. Älskade farfar du saknas oss 💞

En stolt gammelfarfar med en lite ledsen Wilma

Det här är världens bästa bild på min älskade farfar, på hans 75-årsdag 💞

När allt faller på plats

Jag måste nästan nypa mig i armen för att förstå att allt som hänt det senaste året verkligen är sant. Tänk att alla pusselbiter bara kan falla på rätt plats.

Det började med att jag träffade min stora kärlek, vi hade en tuff start men skam den som ger sig. När jag mötte honom visste jag att det var han jag ville leva mitt liv med och resans gång har gjort oss starka tillsammans. Han är en av de mest kärleksfulla och omtänksamma personer jag känner, och lite smått galen ;)

Sommaren kom och jag hade en höggravid syster, det visade sig vara en liten Ebba där inne i magen. Så älskad från första stund och jag är en otroligt stolt moster ❤️

I höstas/vintras kände jag att det var dags att byta arbete, jag sökte jobb som fritidspedagog på en skola i kommunen. Och det tog inte många dagar efter att jag skickat in ansökan som jobbet var mitt, en dröm hade gått i uppfyllelse. Det var några jobbiga veckor med blandade känslor när jag bestämt mig för att byta arbete, mitt gamla arbete har på många gånger varit det som lyft mig när jag gått igenom livets motgångar. Och det var inte många dagar som jag inte ville gå till arbetet, jag trivdes väldigt bra. Men jag kände ändå att det var dags att testa på något nytt, jag är en person som ständigt vill utveckla mig själv och testa på nya saker och jag kände att det var dags att byta arbetskinriktning.

Jag har alltid älskat att arbeta tillsammans med barn, att se dem utvecklas. Och med min utbildning coaching & sport managemnet så kändes jobbigt som fritidspedagog väldigt passande men också skrämmande att testa på något helt nytt. Jag började tjänsten i januari och kände på en gång att det
var en plats jag skulle trivas på. Alla barnen ger så mycket energi. Men attans så trött jag var på kvällarna. Slocknade på soffan tidigt, jag som nästan aldrig kunnat somna på soffan. Det visade sig att det var en liten bebis i magen som tog all min energi 😉 Var nog det mest glädjande beskedet som jag varit med om, två skulle bli tre💕 det tog lite tid innan jag förstod att det var sant, men när vi var på första ultraljudet och jag såg hjärtat slå så förstod jag att det verkligen var sant. Jag grät och jag grät, vilken fantastiskt känsla att det var ett litet liv där inne i magen. Nu väntar vi med spänning på att se vem du är våran lilla älskling.

I fredags var det dags att bli ett år äldre, blev bortskämd av familjen med frukost och paket på morgonen innan arbetet kallade. När jag kom hem så hade älsklingen lagat middag till mig, han var lite tystare än vanligt vid middagsbordet så jag undrade om det hade hänt någonting. Men så fel jag hade, efter middagen så gick han ner på knä och friade💍 och tårarna började åter att spruta. Det var inte konstigt att han var tyst vid middagen, han var ju så klart jätte nervös.

Även att jag ligger hemma sjuk just nu så känner jag mig som den lyckligaste personen som finns. Tänk att allt bara kan falla på plats till slut, lyckan är enorm 💕