Efter många års kamp med ett kass rygg så kan jag knappt idag tro att det är verkligt att min kropp fungerar så bra! Vissa dagar var det ett rent helvete att klara av de vardagliga bestyren! Att jag idag kan leva ett liv där träningen blivit stor del trodde jag knappt var möjligt för några år sedan! Att vara envis är inte alltid positivt när man har smärta, i perioder tränade jag på utan att lyssna på kroppen, att den sa ifrån! Jag fick så ont att jag inte kunde träna alls! För ett och ett halvt år sedan bestämde jag mig, jag skulle vinna den här kampen! Jag började träna lungt. Jag började springa, bara korta sträckor, jag började lyfta lätta vikter! Sakta men säkert ökade jag doserna. Jag fick höra kommentarer om att jag sprang så kort sträcka men det struntade jag i, jag hade insett att det var det enda som skulle fungera! Idag har jag kommit en jäkligt bra bit påväg, i våras kunde jag springa milen igen, när jag nu går till gymmet kör jag på så tungt jag kan! Visst kommer det dagar då ryggen gör ont, dagar då smärtan gör sig påmind! Men jag har lärt mig att lyssna på min kropp!
Nu är jag igång på riktigt för att forma min kropp till en kropp jag vill ha! Jag älskar träning och att se resultaten, det ger bara ännu mer energi till att träna! Jag tränar för att jag älskar det och framförallt för att det gör att jag mår så otroligt mycket bättre!
Igår hade jag bestämt mig för att ha en vilodag, men humöret va inte på topp och jag behövde få ur mig lite aggressioner så jag körde ett pass ändå, och efteråt mådde jag mycket bättre!
Idag blev det ett mördarpass med Becca, vi tränade ben! Så risken finns att vi inte kommer kunna gå imon! Haha! Men heeey vad gör det, vi presterade riktigt bra :)
Nu är det dags att ladda batterierna för morgondagen! God natt världen!